Introduktion
Substantiv är saker och ting, t.ex. hatt och ring.
Sva var ok han goþer drænger.
🇸🇪 Så blev också han en god man.
Þa hon kom i väruldina.
🇸🇪 Då hon kom till världen.
Fornsvenska substantiv böjs efter:
Genus
Ett fornsvenskt substantiv kunde tillhöra ett av följande genus:
- Maskulinum
- Femininum
- Neutrum
Fiskanir gamblir.
🇸🇪 Gamla fiskar.
Iak gaf þér skuldina.
🇸🇪 Jag gav dig skulden.
Skipin varu lang.
🇸🇪 Skeppen var långa.
Kasus
Dagens svenska, nusvenskan, har endast behållit två av fornsvenskans fyra kasus:
- Nominativ (finns kvar, t.ex. fisk)
- Ackusativ
- Dativ
- Genitiv (finns kvar, t.ex. fisks)
| Nom. | Ack. | Dat. | Gen. | |
| Fornsv. | fisker | fisk | fiski | fisks |
| Nusv. | fisk | fisks | ||
Vad är kasus?
Precis som nusvenskans pronomen böjs efter subjekt och objekt, t.ex. jag och mig, böjs de fornsvenska substantiven efter de olika kasusen.
Fiskrin ær langer.
🇸🇪 Fisken är lång.
Iak hafir fiskin.
🇸🇪 Jag har fisken.
Þa hungraþe fiskinum.
🇸🇪 Då hungrade fisken.
Skipit fisksins.
🇸🇪 Fiskens skepp.
Fornsvenska verb som uttrycker fysiska eller psykiska förnimmelser har ett subjekt i dativ eller ackusativ, i detta fall dativ.
Numerus
Fornsvenskan fördelade, liksom nusvenskan, substantiven in i två numerus:
- Singularis, t.ex. fisker
- Pluralis, t.ex. fiskar
Däremot finns det i fornsvenskan även spår av dualis, t.ex. i fornsvenskans pronomen.
| Sing. | iak | mik | mér | mín |
| Dual. | vit | okr | oss | okkar |
| Plur. | vér | vár |
Vit ærum gestir!
🇸🇪 Vi (två) är gäster!
Hann saghþi okr þat.
🇸🇪 Hann sade det till oss (två).
Bestämdhet
Fornsvenska substantiv markerar bestämdhet, liksom nusvenskan, genom ändelser. Dessa ändelser varierar beroende av:
- Genus
- Kasus
- Numerus
| Singular | Plural | |||||
| Mask. | Fem. | Neutr. | Mask. | Fem. | Neutr. | |
| Nom. | fisker | skuld | skip | fiskar | skuldir | skip |
| Ack. | fisk | fiska | ||||
| Dat. | fiski | skipi | fiskum | skuldum | skipum | |
| Gen. | fisks | skuldar | skips | fiska | skulda | skipa |